KONSTFORMEN
Vad "New Circus" innebär, och varför Phare inte har några djur
Phares akrobatik tillhör en global "nycirkus"-rörelse som bytt ut djuruppträdanden mot berättande – här är vad det innebär för din kväll i Siem Reap.
Se Phare-datum på GetYourGuide ↗Från menageri till berättande
Under större delen av sin historia innebar cirkus en kringresande menageri – lejontämjare, elefantnummer och en konferencier som presenterade det ena tricket efter det andra. Från 1980-talet växte en internationell "nycirkus"-rörelse fram, som kombinerade akrobatisk skicklighet med teater, dans och livemusik för att berätta en sammanhållen historia i stället för en rad separata nummer – och som helt tog bort djuruppträdanden. Kanadas Cirque du Soleil är det mest kända exemplet som nått en global publik. Phare, The Cambodian Circus växte fram ur samma breda förändring, men oberoende, format av sina egna grundares träning och material snarare än av att turnera med det internationella formatet – en del av förklaringen till varför en Phare-föreställning känns tydligt kambodjansk snarare än en franchiseproduktion.
Inga djur, av princip och genom design
Varje Phare-föreställning framförs helt och hållet av mänskliga artister – det finns inga djurnummer av något slag, och har aldrig funnits. Det passar den "nya cirkus"-modell som Phare tillhör, där fokus ligger på mänsklig skicklighet: styrka, balans, tajming och år av träning, snarare än dresserade djur. Det ligger också i linje med skolans egna prioriteringar – Phare Ponleu Selpak utbildar människor, inte menagerier, och dess resurser går till studenter och artister. Om du väljer en kväll i Siem Reap och djurens välbefinnande inom turistunderhållning betyder något för dig, är detta ett av de tydligaste svaren du får någonstans i staden.
Cirkus byggd som teater
En Phare-föreställning är inte en radda lösryckta konster som presenteras av en konferencier. Varje show bygger på en enda originell berättelse med början, mitt och slut – och akrobatiken, dansen och livemusiken tjänar alla handlingen snarare än att stå för sig själva. En mänsklig pyramid eller en luftakrobatiksekvens sker för att berättelsen kräver det – ett ögonblick av triumf, spänning eller sorg – inte bara för att det är en imponerande konst. Den strukturen är vad de flesta recensenter menar när de beskriver Phare som lika mycket "teater" som "cirkus", och det är huvudskälet till att timmen håller ihop som en kvällsutflykt snarare än en varietéshow.
Varför det fungerar utan ett gemensamt språk
Eftersom berättelsen förs framåt genom rörelse, musik och uttryck snarare än talad dialog, behöver en Phare-föreställning ingen översättning. Besökare som inte talar khmer, och kambodjanska åskådare som inte talar engelska, följer samma berättelse genom samma fysiska och musikaliska signaler. Det är en medveten egenskap hos den nya cirkusform som Phare anpassat, inte en slump – den är byggd för att färdas över språkgränser precis som traditionell cirkus alltid gjort, samtidigt som den bär en specifik, lokal berättelse snarare än en generisk sådan, vilket är en del av varför den fungerar så väl för en blandad, internationell publik.
En lokal gren av en global kedja
Phare importerade inte ett utländskt cirkusformat och anpassade det – grundarna byggde upp en cirkusskola i Battambang utifrån konstterapiklasser för unga återvändare, och "nya cirkus"-stilen växte fram ur det de hade att arbeta med: kroppar, musik och berättelser, utan djur eller importerad utrustning. Resultatet ligger inom samma breda genre som kompanier som Cirque du Soleil, men det är en distinkt, självständigt vuxen gren med kambodjansk folklore, historia och vardagsliv som råmaterial – vilket är vad resten av den här föreställningens historia egentligen handlar om.